Peggy Lejonhjärta

Jag lovade att jag skulle berätta om jag och "Mathias" fick kontakt igen
men det gjorde jag inte.
Jag lovade att jag skulle bli en bättre människa men det blev jag inte.
Jag lovade att sluta ljuga och att sluta skydda mig själv
men det gjorde jag inte.

Jag är ingen bra människa och det har jag heller inte påstått.
Men jag har inte snackat skit om honom
eller fått honom att framstå som den hemska och mig själv som den goda.
Mina vänner vet precis vad jag har gjort
och att de fortfarande tycker om mig och vill umgås med mig är upp till dom,
hur förvånande det än må vara.

Men jag är ingen hora.
Jag kanske förtjänade att bli uppsliten, upptryckt mot en garderob och utslängd
men jag förtjänar inte att bli kallad för en fet äcklig hora.
Mina vänner och min familj förtjänar inte att läsa sådana saker om mig.
Att få höra att jag han önskar att jag får aids och dör
är nog det värsta någon någonsin har sagt till mig.

Vi kommer aldrig att ses igen nu
och jag hoppas av hela mitt hjärta att han får ett bra och lyckligt liv.
Att han kan komma över mig och glömma att jag svek honom om och om igen.

Det här är det sista jag skriver på den här bloggen.
Om jag startar en ny vet jag inte
men det kanske vore nyttigt.
Nytt liv, ny blogg. Ny start.

Alla de jag sårat ber jag om ursäkt.
Förlåt.

God jul ni som förtjänar det.

Nu ska jag sova bort jul-koman så jag är pigg och fräsch imorgon.

Puss!

Nu är det faktiskt julafton. Min tjugotredje, Almas första.
Och det är drivor av snö ute.
Det kommer bli en bra jul, det känner jag på mig.

Igår vaccinerade jag mig nere i Gamleby
och inatt fick jag feber.
Frossa och ont i kroppen.
Där får man för att man vill vara frisk.

Idag är det bättre och tur är väl det,
jag vill inte vara sjuk på julafton.

Britany Murphy är ju död.
Föga förvånande att det går utför
när man knaprar piller.

Men hon var bra,
speciellt i Girl Interrupted och Spun.

Idag har jag hunnit plugga lite,
druckit fem koppar kaffe,
pratat med bebis,
storhandlat med mamma,
handlat sprit,
bogserat bil i snöstorm
och tryckt in nejlikor i apelsiner.

Helt okej dag.
Förutom bogseringen kanske,
det var mest jobbigt.
Bränslet i pappas bil frös imorse kring Frödinge
och klockan åtta gav vi oss ut i snön för att ta hem den.
Pappa körde v70:n och jag satt bak i caddyn.
Det kan tyckas vara en lätt grej att bara styra
men när det snöar så mycket att man inte kan se vägen var det lite besvärligt.
Dessutom funkade ju inte värmen
så mina fingrar förfrös nästan.
När vi kom hem till huset och skulle få upp biljäveln på grusgången
räknade far min lite fel och tog ut en lite för vid sväng
och för att undvika att köra rakt in i hans bil
var jag tvungen att styra rakt in i en sndriva.
Grannen fick skotta loss mig
och sen fick vi putta på.
Lite bökigt, men loss kom jag till slut.

Tips: Bogsera inte bilar i snöstorm och mörker.

Ska vi inyte pigga upp oss med en låt?
Vi gör det.

Hyvens!

Här på landsbygden är det lugnt och skönt kan jag tala om.
Jag går mest omkring och trivs,
igår bakade jag och Lisa julgodis
och så pratar jag ganska mycket med Alma.
Hon snackar mycket, mest svårtydda ljud.
Och så nyser hon sötast i världen.

Idag har jag trotsat väglaget och varit inne i Viken en sväng,
körde man 40 kilometer i timmen gick det kanonbra.
Fattar inte hur folk vågar köra om i max-fart,
jag tar åter upp funderingarna på om det bara är jag i Sverige som vet hur man kör bil.

Om tre dagar är det julafton
och jag ser verkligen fram emot att ge bort mina julklappar.
Känn på den,
jag har uppnått åldern då det är roligare att ge än att få.
Jösses.

Fyra filmer jag kan titta på om & om igen:
1. Vägen ut
2. Juno
3. Natural born killers
4. Almost famous

Fyra platser där jag har bott:
1. Kalmar
2. Västervik
3. Grönhult
4. Bilen

Fyra tv-serier jag gillar:
1. Sex and the city
2. O.C
3. L-word
4. How I met your mother

Fyra platser där jag varit på semester:
1. Gotland
2. Cypern
3. Skåne
4. Stockholm

Fyra sajter jag besöker dagligen:
1. Facebook
2. Webblogg.se
3. Bilddagboken
4. Blogglovin

Favoritmat:
1. Mammas fiskgratäng
2. Ugnstekt gädda
3. Sushi
4. Hambab-meny och vitlöksdipp

Fyra ställen där jag skulle vilja vara just nu:
1. Kama sushi
2. Tant grön
3. Ett spa
4. I famnen på en panda

Snart ska jag till skolan.
Vi ska dricka glögg och ta adjö av varandra,
Hannie ska sända lite radio.

Imorgon åker jag hem och stannar till den tionde antagligen.
Det ska utan att överdriva bli väldigt skönt.

Kolla in mannen med mustasch som spelar synt,
är han inte lite lik Tommy Lönn?



,

"Kan vi överhuvudtaget veta någonting, eller är alla sanningar relativa?"

Jag skulle nog våga påstå att min hjärna inte var i balans innan
jag började läsa vetenskapsteori
och det har inte direkt blivit bättre.
Det här att ingenting med säkerhet är sant...
Det stökar till huvudet på mig.
Varför ska jag lära mig saker när det kanske inte ens är sant om fem år?
Det enda jag egentligen vetat innan är att jag ska dö
men tänk om inte ens det är sant?
Tänk om jag inte ens finns?

Igår i skolan när vi diskuterade kom vi in på rymden,
hur forskningen kommer se på rymden och universum om typ 50 år.
Och jag som just börjat komma ifrån rymden!
Jag hatar rymden. Verkligen avskyr den.
Jag förstår den inte och det gör mig galen.
Jag kan tänka i timtal på hur något egentligen kan vara oändligt.
Det är ju helt obegripligt.
Sen kommer tankarna att jag är helt meningslös,
så liten som jag är i det stora oändliga universum.
Vad spelar jag för roll?
Och då får jag ångest över min egen obetydlighet.

Det hela brukar sluta med att jag nästan hoppas att Mayaindianerna hade rätt
och att jorden verkligen kommer gå under 2012.
Då skulle iallafall planeten jorden vara ändlig
och jag skulle inte behöva fundera på det här mer.

Såhär smart ser jag alltså ut numer när jag sitter vid datorn
och funderar över viktiga forskningsrapporter.

Är det verkligen okej att slå ett barn?
NEJ känner jag instinktivt. Man får ALDRIG slå ett barn.
Inte ens om ungjävlarna förstör, skriker elaka saker eller cyklar på uteserveringen.
Man får ALDRIG NÅGONSIN slå ett barn.
Landets pensionärer ställer sig bakom
och hyllar Ronald som någon slags hjälte
och jag förstår inte vad det är som är så hyllningsvärt.

Ta alla dessa pensionärer som beter sig som svin,
skäller för småsaker, snattar och tränger sig i kön,
inte fan skulle det vara okej för mig att slå dom.
Även om jag bra gärna skulle vilja många gånger.

Även jag har trakaserats av barn,
både på skyttegatan i Viken och här i Kalmar
men jag har inte slagit dom.
Jag har pratat med höjd röst och tagit beslut att prata med föräldrarna
(tyvärr fick jag aldrig tag i de små svinen)
men jag skulle aldrig slå ett barn.

Ronald är ingen hjälte,
han är ett fascistiskt svin.

Jag har blivit med glasögon.
Världen ser annorlunda ut, allt är så mycket större
och det är minst tre meter till marken när jag tittar ner.
Jag ser fruktansvärt smart ut,
äntligen lever mitt yttre upp till mitt inre.