Den relativa sanningen och rymden
"Kan vi överhuvudtaget veta någonting, eller är alla sanningar relativa?"
Jag skulle nog våga påstå att min hjärna inte var i balans innan
jag började läsa vetenskapsteori
och det har inte direkt blivit bättre.
Det här att ingenting med säkerhet är sant...
Det stökar till huvudet på mig.
Varför ska jag lära mig saker när det kanske inte ens är sant om fem år?
Det enda jag egentligen vetat innan är att jag ska dö
men tänk om inte ens det är sant?
Tänk om jag inte ens finns?
Igår i skolan när vi diskuterade kom vi in på rymden,
hur forskningen kommer se på rymden och universum om typ 50 år.
Och jag som just börjat komma ifrån rymden!
Jag hatar rymden. Verkligen avskyr den.
Jag förstår den inte och det gör mig galen.
Jag kan tänka i timtal på hur något egentligen kan vara oändligt.
Det är ju helt obegripligt.
Sen kommer tankarna att jag är helt meningslös,
så liten som jag är i det stora oändliga universum.
Vad spelar jag för roll?
Och då får jag ångest över min egen obetydlighet.
Det hela brukar sluta med att jag nästan hoppas att Mayaindianerna hade rätt
och att jorden verkligen kommer gå under 2012.
Då skulle iallafall planeten jorden vara ändlig
och jag skulle inte behöva fundera på det här mer.
Jag skulle nog våga påstå att min hjärna inte var i balans innan
jag började läsa vetenskapsteori
och det har inte direkt blivit bättre.
Det här att ingenting med säkerhet är sant...
Det stökar till huvudet på mig.
Varför ska jag lära mig saker när det kanske inte ens är sant om fem år?
Det enda jag egentligen vetat innan är att jag ska dö
men tänk om inte ens det är sant?
Tänk om jag inte ens finns?
Igår i skolan när vi diskuterade kom vi in på rymden,
hur forskningen kommer se på rymden och universum om typ 50 år.
Och jag som just börjat komma ifrån rymden!
Jag hatar rymden. Verkligen avskyr den.
Jag förstår den inte och det gör mig galen.
Jag kan tänka i timtal på hur något egentligen kan vara oändligt.
Det är ju helt obegripligt.
Sen kommer tankarna att jag är helt meningslös,
så liten som jag är i det stora oändliga universum.
Vad spelar jag för roll?
Och då får jag ångest över min egen obetydlighet.
Det hela brukar sluta med att jag nästan hoppas att Mayaindianerna hade rätt
och att jorden verkligen kommer gå under 2012.
Då skulle iallafall planeten jorden vara ändlig
och jag skulle inte behöva fundera på det här mer.
Kommentarer
Postat av: Sofie
Men Elin, vetenskapsteori är helt underbart! Typ det roligaste jag vet! Och den sanning som är sann för dig, är sann. För dig;) Det finns två universum, ett som jorden snurrar runt i och var och en av oss har ett eget. I ditt universum är du huvudperson, och inte ett dugg obetydlig. I de universum som vi som känner dig äger har du en ganska stor roll. Alltså stor betydelse ;) Kram!
Trackback
Trackback-URL för detta inlägg:
