Peggy Lejonhjärta

Jag lovade att jag skulle berätta om jag och "Mathias" fick kontakt igen
men det gjorde jag inte.
Jag lovade att jag skulle bli en bättre människa men det blev jag inte.
Jag lovade att sluta ljuga och att sluta skydda mig själv
men det gjorde jag inte.

Jag är ingen bra människa och det har jag heller inte påstått.
Men jag har inte snackat skit om honom
eller fått honom att framstå som den hemska och mig själv som den goda.
Mina vänner vet precis vad jag har gjort
och att de fortfarande tycker om mig och vill umgås med mig är upp till dom,
hur förvånande det än må vara.

Men jag är ingen hora.
Jag kanske förtjänade att bli uppsliten, upptryckt mot en garderob och utslängd
men jag förtjänar inte att bli kallad för en fet äcklig hora.
Mina vänner och min familj förtjänar inte att läsa sådana saker om mig.
Att få höra att jag han önskar att jag får aids och dör
är nog det värsta någon någonsin har sagt till mig.

Vi kommer aldrig att ses igen nu
och jag hoppas av hela mitt hjärta att han får ett bra och lyckligt liv.
Att han kan komma över mig och glömma att jag svek honom om och om igen.

Det här är det sista jag skriver på den här bloggen.
Om jag startar en ny vet jag inte
men det kanske vore nyttigt.
Nytt liv, ny blogg. Ny start.

Alla de jag sårat ber jag om ursäkt.
Förlåt.

God jul ni som förtjänar det.

Nu ska jag sova bort jul-koman så jag är pigg och fräsch imorgon.

Puss!

Nu är det faktiskt julafton. Min tjugotredje, Almas första.
Och det är drivor av snö ute.
Det kommer bli en bra jul, det känner jag på mig.

Igår vaccinerade jag mig nere i Gamleby
och inatt fick jag feber.
Frossa och ont i kroppen.
Där får man för att man vill vara frisk.

Idag är det bättre och tur är väl det,
jag vill inte vara sjuk på julafton.

Snart ska jag till skolan.
Vi ska dricka glögg och ta adjö av varandra,
Hannie ska sända lite radio.

Imorgon åker jag hem och stannar till den tionde antagligen.
Det ska utan att överdriva bli väldigt skönt.

"Kan vi överhuvudtaget veta någonting, eller är alla sanningar relativa?"

Jag skulle nog våga påstå att min hjärna inte var i balans innan
jag började läsa vetenskapsteori
och det har inte direkt blivit bättre.
Det här att ingenting med säkerhet är sant...
Det stökar till huvudet på mig.
Varför ska jag lära mig saker när det kanske inte ens är sant om fem år?
Det enda jag egentligen vetat innan är att jag ska dö
men tänk om inte ens det är sant?
Tänk om jag inte ens finns?

Igår i skolan när vi diskuterade kom vi in på rymden,
hur forskningen kommer se på rymden och universum om typ 50 år.
Och jag som just börjat komma ifrån rymden!
Jag hatar rymden. Verkligen avskyr den.
Jag förstår den inte och det gör mig galen.
Jag kan tänka i timtal på hur något egentligen kan vara oändligt.
Det är ju helt obegripligt.
Sen kommer tankarna att jag är helt meningslös,
så liten som jag är i det stora oändliga universum.
Vad spelar jag för roll?
Och då får jag ångest över min egen obetydlighet.

Det hela brukar sluta med att jag nästan hoppas att Mayaindianerna hade rätt
och att jorden verkligen kommer gå under 2012.
Då skulle iallafall planeten jorden vara ändlig
och jag skulle inte behöva fundera på det här mer.

Lillasyster var orolig när jag inte uppdaterat varken bilddagbok, Facebook eller blogg
och ringde och frågade om jag var okej.
Jag är okej, jag är bara så trött.
Jag vill sova dygnet runt.
Det ska bli så jävla skönt att komma hem.

Jag har inte gillat Malena Ernman innan,
jag tyckte hon var divig och jobbig när jag såg henne på tv.
Men efter gårdagens Sommarpratarna har jag ändrat åsikt.
Jag tycker hon är smart.
Jag tycker hon är ball.
Hon och Lisa Marklund (som jag för övrigt alltid haft en förkärlek till)
är exelenta i sina samhällsanalyser
och de verkar vara såna härliga självsäkra starka kvinnor.
De klarar allt.
Familj, karriär, jordnära.
Sån vill jag bli.

Om jag får barn och flyttar till ett hus
ska jag ha den här tapeten på en fondvägg i barnrummet.
Så fantastisk!

 

Det finns hur många vackra, konstiga, roliga tapeter som helst på Photowall.se.
Jag hittade sidan inatt när jag mamma och pappa pratade tapet till deras nya kök.
Kolla in och inspireras!

Jag sov någon timma mellan ett och två ungefär
och på den tiden hann jag drömma den värsta drömmen på mycket länge.
Jag hatar feber-drömmar.

Idag har jag druckit julmust och varma koppen kantarell,
nu äter jag vitlöks-soppa från Österrike och kollar på svensk deckare.
Jag önskar jag hade whisky.

Okej, jag har ju några bågar hemma från Synoptik
som jag provat och vridit på nu i två veckor.

Två stycken är jag mer förtjust i,
speciellt det ena paret.

Så vad tycker ni?
Vilka är bäst?

Par 1:



Par 2:




Okej, jag medger att de är väldigt snarlika.
Men ändå olika.
Så, ärligt nu.
Vilka är bäst?

De här ljuvliga hittade jag på tradera.
Jag tycker verkligen att de är fantastiska
men vågar man skicka efter utan att prova?
Hmm...

Konstig jävla grej att reta någon med,
att kalla den för glasögonorm.
Aja.
Det här med glasögonen gör mig förvirrad som fan,
jag vet inte vad jag ska välja.
Hittade ett par ljuvliga retro 50-tals bågar på tradera
men då är ju dels frågan om jag passar,
dels om man bara kan knalla in hos en optiker
och säga Här, sätt i glas.
Eller ska man beställa hem prover från nätet?
Och isåfall vartifrån?

Jag kollar på Sanning eller konsekvens,
filmen som på min tid visades för alla mellanstadieelever
för att visa hur det kan gå om man mobbar sina skolkamrater.
Mycket pedagogiskt.



Filmens huvudperson heter Nora (i mitten)
och det är henne man ska känna igen sig i och känna sympati med.
Det är hon som slits mellan det tuffa gänget och klassens tönt.

Problemet är bara att Nora är helt jävla dum i huvudet.
Hon är en feg liten skit som inte vågar stå för en enda åsikt.
Hon är falsk och elak och dum.
Dessutom stjäl hon.

Det kanske är jag som har en konstig världsuppfattning
men jag har lättare att känna sympati med den största av mobbarna,
Fanny (längst åt höger).
Hon är iallafall ärlig och vågar säga högt vad hon tycker och tänker,
även om hon är jävligt elak.
Man kan anta att hon har en jävligt trasslig familj
och att hon inte får så mycket kraar hemma.
Nora däremot har en jättebra mamma som stöttar och pratar
men ändå är hon en liten jävla skitunge
som spelar dubbelspel.
Hennes typ är värre än de mest högljudda mobbarna,
den där typen som ena dagen är kompis och som andra dagen vänder rygen till,
den där typen som snackar skit om precis alla för att vara populär.

Jag var faktiskt aldrig någon av de där två typerna när jag gick i skolan,
varken i låg- mellan- eller högstadiet.
Jag har aldrig mobbat, även om jag många gånger hört av folk
att jag verkar vara en sån som mobbade andra.
Jag var snarare den som folk försökte mobba,
framförallt i högstadiet, även om det inte gick så bra
eftersom jag var tuffare än tuffast och inte lät mig knäckas.



Jävligt ball högstadie-brud.
(Klicka på bilderna för förstoring)